comeback.jpg

Nej, vi skippar comebacken tror jag. Bollen är fortfarande inte riktigt bra, limmet är nu borttaget så det känns inte som om det skulle bli speciellt kul om man fick för sig att kliva in i hagen igen.

“Matchdräkten” är inte Halmstad Bordtennisklubbs nya matchdress utan den jag blev beordrad att bära under min svensexa. Den satt ju jättefint, inte sant?

Det har varit konvent i pingisen i helgen i samband med HBTK:s match mot Eslöv i Elitserien i bordtennis och där fattade man det kloka beslutet att bilda en elitserieförening. Syftet med denna är att arbeta med Elitserien och göra denna mer attraktiv. I mina ögon finns det egentligen bara tre saker att göra:
1. Spela på ett bord och tremannalag. Nej, nej, det finns inga argument mot detta.
2. Köpa tid i TV, de som inte vill vara med får spela i lägre divisioner.
3. Se till att samordna marknadsföringen så det ser likadant ut och folk känner igen sig, samt försöka skapa profiler och en inramning kring matcherna. Det måste hända något och bli kul att gå på pingis. Här går det att skriva spaltmeter och det har jag redan gjort och tänker inte göra det igen.

Att det fortfarande finns lag kvar som tycker det är ok i nuvarande skick som det är gör mig smått irriterad. Vad är det som är bra? När man är i det läget som Elitserien i pingis är idag så finns det inget som inte kan bli bättre. Vad väntar vi på?

 

Som utlovat, här kommer en uppdatering över vad som skett senaste tiden, en del i alla fall. Kanske skall passa på att förklara vad arbetsbelastningen gått ut på. Vi har gjort tjocka tidningar på jobbet, vilket i dessa lågkonjunkturtider kan visa sig vara väldigt passande inför en eventuell mager framtid. Lite som björnarna gör innan de gå i ide, käkar upp sig ordentligt.

Dessutom tog jag på mig ett jobb för generalen och frontsoldaten i International Table Tennis Federation (ITTF) vilket innebar att göra en ny utgåva av Future Spin inför tävlingarna i Helsingborg, ITTF Junior Circuit och Cadet Challenge. Arbetet växte ut till att även bli lite skribentjobb så det blev lite väl mastigt med tanke på att det till 99 procent gjordes kvälls-, och nattetid. Tack till min kära hustru som hjälpte mig med allsköns korrektur och rubriksättning. Och, ett tålamod av guld med arbetsmyra som bara hade intervjuer och layout i huvudet största delen av tiden.

Vi hann med en kombinerad svensexa/möhippa i Linköping för Hanna och Andreas som senare under hösten skulle bli herr och fru Wessman. Allt var mycket lyckat med smyckesdesign, korv- och mostillagning med försäljning för Hanna och klättring, laserdome och spelkväll för Andreas.
Plumpen här var att jag själv blev makalöst kass av maten vi åt på kvällen. Restaurangen vi åt på var specialiserad på kött och Andreas gjorde ett ganska lamt försök (sorry Andreas) att klämma i sig en Sitting Bull, vilket var ett köttstycke på ett kilo! Själv valde jag lamm vilket inte var vidare taktiskt. Av någon anledning trivdes lammet inte alls bra i min mage och lät mig veta det framåt natten. Rejält. Dagen efter var det inte mycket med mig och hemresan var inte kul för varken mig eller Fru Buzberg. Det tog några dagar att återhämta sig. Lite besk eftersmak på en annars väldigt trevlig kväll organiserad Andreas kompis P-O och Fru Buzberg, som stod som organisatörer för svensexa/möhippa.

Nåväl, bröllopshösten är nu över (var det någon som hörde ett, äntligen!?) Vårt tredje bröllop var ett rent släktbröllop, det var min kusin Mikael Ohlsson som gifte sig med sin Eva. Vi satte oss i bilen för en lång men trevlig resa till Falköping där bröllopet ägde rum. Det var första gången Lisa träffade många i vår släkt och dessutom ett gäng år sen jag själv träffade flera av dem. Resan hem var kanske inte roligast men det var skönt att vakna hemma.

Fjärde bröllopet var våra vänner Lisa och Magnus som bestämt sig för att knyta äktenskapets band. Supertrevligt bröllop och Fru Buzberg höll ett jättefint tal till brudparet då hon ju varit med och fixat ihop de två.  Dessutom fick vi förbarma oss över den stackars trädgårdstomten vi själva erhöll i bröllopspresent av Lisa och Magnus när vi gifte oss. Tomten är ju inhandlad i Polen och väldigt förtjust i sin egentliga matte Lisa, alltså Henriksson, inte Fru Buzberg, och har inte alls gillat det tillfälliga gästspelet han gjort hemma hos oss. Vi tyckte synd om honom och allt gråtande från hans lilla krypin ute på balkongen gjorde att vi helt enkelt tyckte att han skulle få vara med på bröllopsnatten. Fru Buzberg ordnade så att han låg nedbäddad i brölllopssviten på Hotell Viking när brudparet anlände efter festen. Härligt att de äntligen får vara en familj igen!

Femte och sista bröllopet var då det absolut närmaste, syster Hanna gifte sig med sin Andreas i Jönköping. Vigseln var borgerlig och hölls på Hotell Quality Winn med en fantastisk utsikt över Vättern. Äntligen, var det kanske någon som tyckte efter deras 63 år, förlåt 11 år tillsammans. Otroligt roligt tyckte vi och ett sjusärdeles trevligt bröllop hade de i alla fall där vi hamnade vid ett mycket gemytligt middagsbord, Fru Buzberg och jag. Vi agerade även matchmaking till en gemensam bekant under middagen på Restaurang Hemma i Jönköping. Andreas bror med fru visade sig ha en potentiell date på lut till vår vän, och Lisa hoppas givetvis på fortsatt framgång efter att ha lyckats tussa ihop bröllopspar nummer fyra (se ovan).

Mailadresser utbyttes och vi tar för givet att de två dateduvorna inser att cc-knappen skall användas för att hålla organisatörerna bakom det hela uppdaterade. Det är en genial idé, vi skapar världens första virtuella matchmakingsåpa som helt utspelar sig i cyberspace.
Även på detta bröllop lyckades Fru Buzberg med sitt tal. Jag tror bestämt att jag närt ett sant politikerämne vid min barm. Inte bara för retorikskickligheten (jodå), utan även för förmågan att hålla tal. Nåja, äpplet faller inte långt från trädet här då mina svärföräldrar är utmärkta talare.

Under det här bröllopet var arbetsbördan som tyngst med ovanstående pingisjobb och det var väl tur att utmärkta Quality Hotel Winn i Huskvarna hade internetuppkoppling och att jag hade bärbar burk med mig. Annars hade deadlinen jag hade för Future Spin blivit tuff att hålla. Det var ett svårt jobb att hålla samman alla saker, texter, bilder, annonser osv men till slut löste det sig. Slutresultatet kan du hitta här i form av en pdf. Jag är faktiskt nöjd, vilket inte hör till vanligheterna.

Pekfingret (musfingret) känner av att hösten varit tuff men börjar återhåmta sig nu när det är lite lugnare tider. December blir ju av andra anledningar betydligt trevligare, mer om det framöver.

Det var en liten (well…) uppdatering över vad som hänt den senaste tiden, långt som vanligt och orkar du inte läsa så är det helt ok :)

 

Det finns inga ursäkter egentligen. Förmildrande omständigheter finns det dock gott om. Alltså, det har varit för jädra dåligt med uppdateringar här på bloggen. Orsaken (märk väl, inte ursäkten) är att tiden och kraften helt enkelt inte funnits. Det har varit slut, tomt i min hjärna. Men, hav tålamod, kära läsare. Inom kort kommer du att få veta vad Buzbergarna haft för sig på sistone. Du kommer att få läsa om nedanstående bland annat:

Jobb
Bröllop
Lamm
Magsjuka
Spypåsar
Mer jobb
Sömniga spanjorer
Löpningar som uteblev
Träningar som uteblev
Mer bröllop
Tomtar som hittade hem
Tal som blev lyckade
Möhippor
Svensexor
Qualitetshotell
Ännu fler bröllop
Ännu mer jobb
Amy MacDonald
Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz
Trötthet
Musfinger (ja, datormus alltså)
Göteborgsvarv

Citatet som symboliserar denna oktobermånad, så fylld av arbete, måste ändå vara det som Fru Buzberg hittade i en citatbok. Det lyder:  “Pótius sero quam numquam”
Det är givetvis latin och betyder “bättre sent än aldrig”. Aldrig har jag jagat så mycket och fått ut så lite. Jag är så trött just nu men ljuset i tunneln börjar synas. Och glöm inte, är du frisk, dina nära och kära friska, och du har någonstans att bo, jobb så du kan sätta mat på bordet, ja då är du  lyckligt lottad. Var glad för det. Varje dag.

 

Nu har den stora bröllopshösten börjat. Vi skall gå på totalt fem st bröllop. Människor i vår närhet fick förmodligen inspiration förra sommaren när vi gifte oss.

Allvarligt talat så är det nog bara en liten slump men det kommer att bli intensivt. Först ut i somras var min syster Sophies son Tommy som i somras vid vårt besök gifte sig med sin Evinda i ett fyrtiogradigt Salt Lake City.

Nummer två var Lisas väninna Anette La Fleur som gifte sig med sin Daniel Engström. Vigseln hölls i Vikens kyrka som är beläget något norr om Helsingborg och själva bröllopsfesten hölls i Jacob Hansens Hus. De båda var jättefina och hade ett väldigt roligt bröllop, det enda som inte var av högsta klass var vädret. Det är ju lite svårare att påverka dock.

Daniel får förutom en mycket vacker hustru ett riktigt artistnamn då han nu byter till La Fleur. Den kunnige inom ishockey känner självklart till den förre kanadensiska stjärnspelaren Guy La Fleur. Jag vet inte om de är släkt dock.

Toastmasterparet Lisa Henriksson och Magnus Nilsson svarade för en fantastiskt rolig insats där ambitiöst förarbete endast är förnamnet. Superidén var att filma människor runt omkring dem, lite sådär ytligt bekanta, som på ett mycket förtjänstfullt sätt spelade förnärmade att de ej blivit bjudna till bröllopet. Det var allt från gamla lärare till personal på Hemglass som “hälsade” med en gåva som även överlämnades till brudparet på bröllopet. Bäst alla kategorier var parkeringsvakten i deras garage. Eller så var hon faktiskt så sur som hon spelade. Läraren som Daniel haft i informatik och endast lyckats skrapa ihop 7,5 poäng hos, menade att de på skolan nu helst ser att Daniel undviker att söka igen till höstens kurs. Han tyckte Daniel skulle skaffa sig ett nytt intresse istället och lämnade en trädgårdstidning som gåva. Kan bli lite halvjobbigt för de som toastar på nästa bröllop i den här lilla IKEA-hemisfären. Plus också för Daniels musikvideo till Bryan Adams låt “Everything I do, I do for you” som spelades in på svensexan, kanske en karriär i nästa liv?

Suverän mat och förutom vädret en mycket trevlig tillställning. Dessutom hade brudparet den goda smaken att anlita “vår” bröllopsfotograf Karin Otendal. Då blir det ju alltid bra.

 

Då har vi äntligen fått upp ett fotoalbum som går att nå via www.buzberg.se och sen klicka på fotoalbum. Där ligger cirka 450 bilder från själva bröllopet och sedan från festen. Det går även att se lite bilder från Baliresan. För övrigt så kommer sajten buzberg.se att under hösten och vintern göras om rätt rejält. Jag har inte bestämt vad som skall hända med den. Bröllopssidan kommer att arkiveras men självklart vara nåbar för de som kanske går i giftastankar och önskar lite tips och idéer.

Fotograf på bröllopsfesten och själva bröllopet var främst Karin Otendal. Andreas Wessman har även plåtat en del bilder, tack till er båda! Ni har verkligen fångat disconerven hos många :) .

Bloggen kommer att fortgå med diverse inlägg när jag (vi) känner att vi har något att berätta och något att skriva om.

/Thomas

 

Då var bröllopsresan avklarad och vi har nu kommit hem. Dags att skriva ner lite minnen från en helt underbar resa.

Avresan från Kastrup gick smärtfritt och Thai Airways som vi reste med får högsta poäng i både benutrymme och framförallt mat. Flygmat brukar ju vara sisådär men här var det verkligen gott.

Vi ankom till Denpasar på Bali mitt på dagen och fick så småningom tag i en taxi till Nusa Dua och vårt första hotell, Aston Bali. Här skulle vi stanna i fyra dagar. Hotellet var stort och jättefint. Vi hade jacuzzi på rummet och det var ju givet att prova efter en lååång och seg resa. När vi låg i badet kom roomservice och knackade på för att överlämna en tårta till “the honeymooners” och det var ju snällt.

Dagen efter var det poolbesök, vi hade en superfin pool med gott om lediga solstolar – vi behövde alltså inte gå upp i ottan och markera med handdukar. (Kanske för att det inte är så många turister på Bali från vissa europeiska länder??) Vi solade, badade och njöt i allmänhet av det vackra vädret. Maten på hotellet var väldigt god även om vi mestadels höll oss till att prova restaurangerna längs huvudgatan utanför. Nusa Dua var ingen riktig stad utan mest ett hopkok av en hejdlös massa restauranger, hotell och övriga småbutiker. Trafiken är sanslös – bilar, bussar och mängder av motorcyklar trängs på de smala vägarna och tävlar om vem som använder tutan mest frekvent. Trottoarer lyste dessutom allt som oftast med sin frånvaro, så vi höll oss mest runt hotellet.

På fredagskvällen beslöt vi oss för att prova balinesisk afton och buffé på hotellet. Som extra underhållning skulle vi även få se balinesisk dans. Det var en kul upplevelse i cirka ett par minuter. Sen blev det rätt långdraget och framförallt högljutt. Vi satt nämligen alldeles för nära “klingklong-orkestern” och det klingklongades rejält, utan att överdriva. Öronprppar hade varit på sin plats, men det skulle känts aningen oförskämt. Maten var dock väldigt god så på det hela taget var det en trevlig kväll.

Efter fyra dagar kom så transporten till vårt andra hotell, Bali Pavilions i Sanur. Kika gärna på www.balipavilions.com. Redan vid hämtningen vid första hotellet kände vi att detta var något speciellt. Vår chaufför presenterade sig som Mr. Pende och han skulle vara vår “butler”. Vid ankomsten till Sanur fick vi så vår egen villa. Vi gapade av förvåning när den visades för oss, en helt egen villa med egen pool. Nästan för bra för att vara sant! Allt fanns i vårt lilla hus och ville man ha något – mat, nya handdukar eller påfyllnad av vatten – så var det bara att ringa till butlern. Villan var verkligen otroligt fin och vi trivdes helt suveränt. Personalen var så oerhört vänlig och hjälpsam. Varje dag fick man så många leenden att bara det gjorde att det inte gick att vara på dåligt humör.

Utanför hotellets väggar var det som en typisk asiatisk by, fullt ös med butiker, restauranger, researrangörer och växlingskontor. Vi blev ideligen tillfrågade att köpa än det ena än det andra. Man lärde sig dock rätt snabbt att ta dessa herrar på rätt sätt och i alla fall Thomas tyckte det var kul att munhuggas lite med dem. Vi provade massor med restauranger och maten höll mycket hög klass och lågt pris. Det var inga problem att få en fin middag för under hundra kronor för två personer.

Vi gjorde även en tur runt Bali med vår utmärkte guide Mr. Pende som föreläste om Balis historia och visade oss runt på muséeum, tempel och en “monkey forest” som var helt otrolig. Aporna var inte det minsta rädda och man kom dem väldigt nära, en del klättrade till och med upp på folk.

Nästa stopp var högt upp på norra Bali där det fanns ett berg och en sötvatttenssjö. Vi stannade och åt på en restaurang här där utsikten var vidunderlig, dock blåste det rätt rejält. På nedvägen stannade vi vid de stora risfälten som är byggda i etapper och det var verkligen sevärt. Hela denna dag var klockren, det kändes bra att ha sett lite av ön och inte bara ha legat vid poolen.

Vår andra utflykt var en båttur till ön Lembongkan. Detta var väldigt trevligt även om själva båtturen var väldigt gungig och många blev riktigt sjösjuka. Höjdpunkten på denna dag var när vi paddlade inåt land med kajak från båten och lade till och solade.

I övrigt har vi njutit av mycket god mat, latat oss vid poolen, läst böcker och bara slappat. Lisa har även haft stor glädje av de spa-timmar som ingick i honeymoon-paketet. (Eftersom min make inte gillar när någon okänd person “petar på honom eller kletar in saker i ansiktet” fick jag även hans spa-behandlingar. Totalt sju timmar – helt underbart! *ler*)

Vår bröllopsresa blev precis så underbar som vi önskat. Det enda tråkiga var hemresan… Från det att vi lämnade vår fina villa tog det 27 mer eller mindre sömnlösa timmar innan vi kunde låsa upp dörren till vår lägenhet hemma i Halmstad. Som tur var hade Barbro fyllt kylen (och även delvis frysen) med mat, så vi kunde slänga oss på sängen och vila lite.

Efter två veckor i 30-gradig värme kändes det allt annat än skoj att komma hem till ett regnigt och kallt Sverige igen. Nu står hoppet till att väderprognosen för nästa helg håller i sig. Sol och värme är utlovat!

 

Tack till alla underbara gäster som var med och gjorde vår vigsel och vår bröllopsfest till den fantastiska dag det blev. Tack för alla gåvor och bidrag till vår resa som nu står för dörren. Vi lovar att uppdatera bloggen med foton och reseskildringar så gott internet-accessen tillåter. En liten mac kan man ju inte resa utan :)

Tack även till våra föräldrar och familjer som möjliggjorde den här festen och även ställde upp som hjältar vid iordningsställande och städning av lokalen.

Vårt ödmjukaste tack även till:
Tärnan Hanna. Som möhippearrangör, tärna och allmän hjälpreda under hela festen. We love you!
Fotograf Karin som fotade över 600 bilder som skall gås igenom. Helt underbart!
Linda och Marie i serveringen. Ni var helt suveräna!
Lotta. Vilken underbar mat. Alla gästerna var så oerhört nöjda.
Peter. Tårtan var så god så att både Lisa och jag tog två gånger vilket som du vet inte tillhör vanligheterna.
Jenny Sofie. Vilka proffs, vilka röster.
Kristoffer Greczula. “Vilken ung dj jag har bokat, tänkte jag när Tjoffe äntrade scenen”. Jag var rörd en gång under hela helgen och det var när han spelade. Dessutom fick vi hans nya skiva. Magiskt.
DJ Ola (den riktiga discjockeyn). Superbra, att verka utan att synas vittnar om kunnande. Dessutom en genomärlig människa, du vet själv vad jag menar.
Toastmasterparet. Helt klockrena, fast det visste vi innan att ni skulle vara.
Min kära arbetskamrat Per-Anders för en oförglömlig mås. Eftersom Karin filmade hela framträdandet så kan det vara material för youtube.com kanske? :)
Jonas, Jimmie och Lasse. Mattransport av högsta rang. Särskilt lastbilsidén.

Vi har säkert glömt någon men sammanfattningsvis kunde vi inte haft en bättre dag. Tack alla!

Lisa & Thomas

 

…är det dags för oss att äntligen nå vårt mål, äktenskapet. Idag har vi övat med vår präst Anders Pihl i kyrkan och det funkade bra. Ipoden lät riktigt bra den också, vi fick dock fjäska med svåger Andreas för att få en teknikguru som honom att hålla i start av utgångslåten. Det känns bra allting. Lokalen blir fin och vi hoppas att alla gäster skall få en trevlig kväll tillsammans med oss och våra familjer. Nu återstår bara en förhoppningsvis god natts sömn.

Varmt välkomna till Sperlingsholms Kyrka klockan 16.00.

Thomas & Lisa

 

Efter en hektisk dag med späckat schema har vi tagit det lugnt hemma i soffan framför tv:n några timmar. Jag övertalade också min älskade blivande make att vi nog borde öva på bröllopsdansen i alla fall en gång. Sagt och gjort, vi har svängt runt i arbetsrummet till de smäktande tonerna av den låt som vi ska dansa till på festen. Antagligen en ganska komisk syn – jag i jeans, t-shirt och högklackade skor och Thomas endast iförd kalsonger, strumpor och skor. : )

Nu ska vi bara packa väskan till hotellet och sedan gå och lägga oss. Nedräkningen har börjat på allvar… Om två dagar är vi gifta!

 

På förekommen anledning så vill vi informera om följande:

Om man skall sätta in ett bidrag på vårt bröllopskonto så måste det anges att det är ett konto i SE-Banken. En del personer har tagit kontakt med värdpar angående detta. Men som sagt, ange vilken bank det är så skall det lösa sig.
Kontonummer: 5609-3004309

Lisa och Thomas
(tre dagar före!)

© 2011 The Buzberg Blog The Buzberg Blog drivs av Thomas Buza och Lisa Holmberg. Vill du komma i kontakt med oss, sänd ett e-mail till buzberg@telia.com Suffusion theme by Sayontan Sinha