[nggallery id=25]
Jag har aldrig varit i Thailand tidigare och min gode vän den vita kenyanen sade innan jag åkte att “Thailand är lite bättre på allt” och det visade sig var ett statement som höll – hela vägen.
Man kan knappast ha haft en mer bekymmerslös tillvaro än vi haft dessa två veckor i Ao Nang som ligger nära staden Krabi. Vakna på morgonen, sticka föttterna i ett par flipp flopps och gå ner till frukosten. Det enda man (läs Thomas) upplevde som jobbigt var smörjandet av all denna sololjan som var nödvändig för att skydda sig mot den thailändska solen.
Vi ägnade oss till större delen att besöka de fantastiskt vackra öarna som ligger inom räckhåll via färdsätter nummer ett havsvägen – long tail boat. Dessa märkliga farkoster med motorer med jättelånga snurror. Här väljer man helt enkelt vilken ö man vill åka till och så hoppar man ombord. Vi besökte Puda, Phanang och även Railay som alla visade sig vara fantastiskt stränder med otrolig natur. Jag gillade verkligen kalkstensbergen som liksom exploderade rakt upp ur vattnet. Till allas stora glädje (!) har jag nog tusen bilder på dessa berg. Det mest otroliga är att det även är väldigt grönt. Hur det kan växa något på dessa berg är ofattbart. Men vackert.
Vi har givetvis badat massor, även jag som då inte är något större fan av havsbad. Detta grundar sig förmodligen i att jag sett för filmen “Hajen” ett par gånger för mycket. Här visade det sig dock väldigt svårt att undvika att bada. Temperaturen var cirka 28 grader och sandbotten.
Denna hajfascination tedde sig något intressant då gossarna på resan, svärfar Leif, svåger Andreas och jag själv, gav oss ut på en snorklingstur till något som kallades Bamboo Island. Båtturen skulle vara en timme och fyrtiofem minuter och innan vi kom fram skulle vi ha en liten “briefing” innan vi fick börja snorkla. Ut på bordet kom så ett litet häfte med de fiskar vi skulle stöta på i vattnet. Fint med lite akvariefiskar tänkte jag.
Dock, i häftet började det illa. Giant Moray, Manta Ray, Leopard Shark osv. Problemet var att ingen av dessa varelser var under två meter. Manta Ray är 6.70 m. En annan liten trevlig rackare som man kunde stöta på var en av världens tio giftigaste ormar. Den var dessutom ganska vanligt förekommande, en så kallade Sea Krait.
En av guiderna hade dock det härliga rådet att inte dra den i svansen. Eller som hon sade, “rör inte dem så rör de inte dig”. Jag skall faktiskt erkänna att jag var lite skakig innan jag hoppade i vattnet. Det visade sig vara lite önödigt då vi inte stötte på några större fiskar, de flesta var ganska fina akvariefiskar och inte jättestora. Det hela var en mäktig upplevelse, och väldigt härligt.
Min kära hustru fyllde även år på resan, vilket även svärfar Leif gjorde. Lisas födelsedag firade vi på en restaurang som låg en bit upp i bergen. God mat och trevlig personal. Födelsedagssången som personalen bjöd på tedde sig dock lite annorlunda. Jag hade nog förväntat mig en inhemsk sång på thailändska men fick en rapversion av Queens gamla slagdänga “We will Rock you” fast med den något märkliga texten “I don´t know but Ive been told, someone here is getting old”. Fan vet vem de menade? Lisa blev ju bara 22 år den här kvällen? Efterrätten bestod av frukt och glass som serverades på ett stort fat där det även satt en kanariefågel, ingen riktig, men den lät. Till alla övriga restaurangens gäster stora glädje tog det en rätt bra stund innan vi klurade ut vad som triggade den lilla fågeln att sjunga…den var rörelsekänslig. Den sjöng länge, om man säger så.
I övrigt var maten fantastisk, människorna supertrevliga och klimatet helt felfritt. En sak värd att nämna är att det absolut inte tjatas på en av försäljare eller restauranginnehavare. Säger man att man redan ätit eller att man inte är intresserad så är det helt ok. Då säger de bara att man är välkommen en annan gång. Både Lisa och jag var eniga om att detta var en av de första gångerna vi varit på semester så pass länge och inte längtade hem. När sista dagen var kommen så kände vi att vi båda med lätthet hade kunnat stanna en vecka till. Thailand rekommenderas varmt för de som inte varit där. Det enda negativa är självklart den långa flygresan på tolv timmar. Den är inte rolig någonstans. Det gick bättre hem för min del än ner. Ett litet klagomål på en annnan fantastisk resa.