Det är resan och inte målet som gör det hela värt. Och små saker. Idag var det flera små saker som gjorde det till en alldeles förträffligt trevlig fredag. Först och främst så arbetade vi båda två hemma idag för första gången i vårt hus och det var väldigt trevligt. Inte så att vi maskade utan mer en behaglig känsla av närhet. Vi arbetade nog på minst lika effektivt som på våra ordinarie arbetsplatser men det var mycket trevligt.
Förutom det har jag nu hittat mitt gym här i Helsingborg vilket kändes väldigt skönt. På Helsingborgs träningsstudio tror jag att jag kommer att trivas även om det mestadels kommer att handla om helgträning.
Lisa har ett litet musiktips som hon väntat länge på att få delge alla läsare här på bloggen och det är en sångare som heter Kurt Nielsen. Han är norrman och vann norska editionen av idol. Av någon anledning så spelar han tillsammans med några andra polare och de har bland annat uppträtt hos den norska talkshowen “Skavlan” med Leonard Cohen-covern “Hallelujah”. Kanske trodde jag att det gjorts några för många coverförsök på just den låten genom åren men jag måste medge att den i detta utförande är utmärkt. Det som gör Kurt Nielsen speciell är att han har en helt makalös röst. Lyssna själv på versionen. Kurt Nielsen är killen som får mest jubel när han drar på med rösten. Får väl även rekommendera deras version av U2:s “With or without you”. Duktiga killar.
Själv jublar jag åt att en gammal favorit äntligen gjort en skiva liknande den som jag spelat sönder och samman. Son Volt heter gruppen och är en kvarleva från gamla Uncle Tupelo. Jay Farrar och Jeff Tweedy var frontfigurer och när de gick skilda vägar så bildade Farrar Son Volt och Tweedy bildade Wilco.
Son Volt debuterade med plattan “Trace” och det håller jag som en av de bästa skivor jag har, och jag har spelat den sönder och samman. Det finns inte en dålig låt och plattan håller än idag trots att den kom 1995. Nu har Son Volt släppt “American Dream” och det är verkligen en kanonplatta. Gillar man Steve Earle, Townes Van Zandt och liknande så bör Son Volt passa perfekt, har man Spotify är det bara att kolla upp. Kuriosa är att Farrar skrev alla låtar på “Trace” utom “Mystifies me”. Den skrevs av Ron Wood, Rolling Stones.
Dags för lite Magnus Uggla. Läs texten, lyssna på låten och fundera över var du själv är idag?
“Du som aldrig skulle bli en pendlande zombie,
med fru, barn och kombi,
hundra kvadrat,
dom utan HSB planerade, IKEA möblerade rummen.
Med furinischer, fosforiserande sammetsaffischer,
som lyser när TV:n sagt gonatt till dom små,
det står ljus på bordet och en flaska Bourdaeux,
när vinet är slut får väl ljuset stå för två.
Hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem,
hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem,
hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem.
Här är det bara förlorare som kan vinna,
ska man bli nåt får man försvinna,
och jag ska till New York, för jag ska bli nånting,
och inte kretsa kring i en ändlös ring.
Vad hände höll hon fast, vägrade släppa taget,
ja välkommen i laget, bland oss som bara snackar,
på allt och alla sitter och hackar,
men inte har modet att packa sig härifrån.
Hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem,
hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem,
hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem.
Vart tog drömmen vägen, vart tog livsgnistan vägen,
var är lymmeln som sa att allt var så lätt,
du som jämnt gjorde narr av det har det också,
ja det har blivit ditt talesätt.
– Man vet vad man har men man vet inte vad man kan få,
om man tar sin chans och går.
Bort, till främmande ängar,
till lockande kvinnor i utslitna sängar,
fast om man vann en massa pengar.
skulle man spela på helt andra strängar.
Bort ifrån allt grått,
se upp för här kommer Don Quijote.
Hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem,
ibland barnskrik och tjatter.
Hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem,
å fogdar och skatter.
Hem, hem, hem ljuva hem, ljuva hem.
Men så den dan när det gäller,
står vi där som kastrerade katter.”
Not that there´s anything wrong with that…