Vi drog en sväng till Wien när jag fyllde år förra veckan. Vacker stad med fantastisk arkitektur. Vi gjorde som vi brukar, skaffade en karta och knatade runt. Staden kan varmt rekommenderas för den som är intresserad.
Nov 062011
Jan 282011
“Cancelled”. Resan kunde ju ha börjat bättre än den gjorde. Dock var vi reptilsnabba och kastade oss till British Airways disk där det endast var en kund före oss. Efter cirka en kvart var kön bakom oss ringlande lång i Kastrups stora incheckningshall. Danske Preben, världsvan som få, började gapa om att de skulle öppna fler diskar men det hade han inget för. Resultatet av vår snabba rockad var att vi skulle bli reroutade via Milano till Miami istället för via Heathrow som då var inställt.
Preben fnös föraktfullt åt detta förslag. Han hade strax innan kommit fram till disken, smällt upp en hämt-kaffe-latte mitt på disken och bräkt ur sig ett arrogant danskt “gomoooorrn”.
“ha ha, i Milääänåå ka i bli sittende i en uge, dit skä jä for fäään iiigge”, sade han när han hörde att vi blev reroutade dit, han skulle nämligen också till Miami.
Nu hette han ju givetvis inte Preben men han var dansk och det kunde ju faktiskt ha varit så.
Nåväl, vi kom iväg till Milano (Preben var också på det planet för övrigt) i ett miniplan och jag svor för mig själv att aldrig, aldrig mer åka SAS skitplan. Det var ett skitplan i dubbel bemärkelse för dels var det förmodligen byggt för pygméer och framför oss satt ett par med en katt i en bur som inte gillade turbulensen. Inte en gång utan två. Första gången kunde husse med mycket rosor på kinderna försvinna in på toaletten och fixa till eländet. När vi skulle landa så var turbulensen kraftig och då skulle alla sitta på sin plats… då tyckte inte katten det var roligt och resultatet var kraftig turbulens tillsammans med kattskit. Vi klev av i Milano gröna i ansiktet, sällan har jag varit så nära att spy på ett flygplan faktiskt.
Strulet fortsatte med ett sanslöst snöoväder i Milano och vi fick sitta i planet till Miami i nästan 3 timmar utan att lyfta på grund av att de var tvungna att avisa hela planet. Tur att själva planet var toppmodernt och man hade egen tv i stolen och massor av filmer att välja mellan.
Vi kom dock iväg till slut och väl framme i Miami gick det som smort att få ut bilen vi hyrt och som vi skulle tillbringa en hel del tid i de närmsta två veckorna. GPS-tanten var lite otydligt vilket resulterade i att vi tog några varv runt Miami International innan vi lyckades styra rätt mot Miami Beach och Ocean Drive där vårt hotell låg.
Efter en välbehövlig natts sömn drog vi så ut dagen efter och utforskade Miami Beach. En häftig stad var det absolut, men man kan konstatera att Miami Beach säkerligen gjort ett annat intryck på oss om det var ordentlig sommar och inte regnat som det gjorde på eftermiddagen. En upplevelse var det dock att gå längs stranden och se alla lyxhotell.
Dagen efter var det dags att dra vidare längs US 1 ner till Key West. På förhand var detta kanske detta det man trodde skulle bli höjdaren på semestern. Och visst, vägen är fantastiskt vacker. När man börjar komma ut på öarna, eller Keys på amerikanska, så är det sagolikt fint. Key Largo, Tavernier, Islamorada, Marathon, Big Pine Key och slutligen Key West.
Staden Key West var en mycket intressant upplevelse då arkitekturen nästan kändes lite leksaksaktig. Mycket färg, märkliga hus osv. Vi hade ett par härliga dagar här och såg verkligen mycket. Det svindlar lite när man tänker på att man bara är 90 miles från Kuba (se bilden).
Efter Key West var det dags att fara in i aligatorland. Tamiami trail rakt (och rakt var det, aldrig sett en rakare väg) in i Everglades och målet som hette Shark Valley. När vi kom fram och parkerade bilen blev vi väldigt överraskade över att det faktiskt kryllade av aligatorer. Det gick en kanal som man kunde följa och där låg flera stycken och solade sig. Skyltarna sade att man måste hålla sig 5 meter ifrån dem. Så länge de låg med svansen mot oss kändes det rätt ok men låg de med nosen upp mot stigen längs kanalen så var det lite halvläskigt. Enligt de guider som fanns på plats var det ingen större fara då de inte ser människan som ett naturligt byte utan bara något stort. Dessa aligatorer käkar bara fisk tydligen. Men man vet ju aldrig om man kommer för nära…
Vi åkte på en tamitrail (öppen buss) och fick en fantastisk inblick i Everglades natur, hur allt hänger ihop och hur viktiga djurarterna faktiskt är. Tragiskt nog fick vi även veta hur mycket människan förstör…
Vidare i matchen gick resan till Fort Myers och badön Sanibel Island. Här hade vi ett par härliga dagar med sol och bad. Lisa var även med i snäcksamlar-VM och hade nog kunnat fylla en hel resväska om det gått med snäckor från denna vackra strand.
Efter sol och bad var det dags för ytterligare en förmodad höjdare, Disney World och Orlando. Resan till Orlando höll på att gå riktigt illa då GPS-tanten styrde in oss på en väg som gick mot trafiken. Vi fick backa fortare än kvickt…
Väl framme i Orlando insåg vi att det faktiskt var ganska kallt. Vi planerade in vår Disneyresa till dagen efter ankomst och var på plats tidigt. Det man inte förstår (i alla fall inte vi) är hur stort detta Disney World är. Det är som två Manhattan sägs det. Vi valde en av parkerna, Epcot, som sades vara lite mer för vuxna och vi hade en grymt trevlig dag. Vi åkte massor och såg detta fantastiska bygge som det faktiskt är. På kvällen traskade vi runt World Showcase (olika minivarianter av vissa länder, Sverige är dock inte med) och tänkte väl försöka orka med Illuminations som skall vara en fantastisk ljusshow som hålls rätt ute i sjön men vi orkade faktiskt inte…
Färdiga med Orlando och Disneyworld gjorde vi dagen efter ett tappert försök att slåss med halva Florida på deras mellandagsrea på ett så kallat “shoppingmall”. Det visade sig vara helkört och vi gav upp lagom till lunch.
Vad som hände härnäst kan man faktiskt beteckna som en dubbelbottnad upplevelse. Det var nämligen så att de sista fyra nätterna hade vi inte bokat något rum och hade således fritt fram att välja vilken del vi skulle bege oss till. Eftersom vi skulle flyga från Miami så tänkte vi att Fort Lauderdale vore en bra idé eftersom vi på vår agenda hade ett besök på ett av USA:s största shoppingmalls, det berömda Sawgrass Mills.
På något märkligt lyckades vi hitta det, Hollywood Beach Hotels. Det ligger precis i den lilla staden Hollywood, i stort sett mitt emellan Miami och Fort Lauderdale. Det var cirka 75 meter till en fantastisk strand och strandpromenad. Hotellet var väldigt billigt när vi bokade det via hotels.com och redan där borde jag ha anat oråd. Rummet som vi erhöll var litet, skitigt och fönstren var förmodligen sämre isolerade än om man hade satt upp ett bakplåtspapper istället. Dessutom var det så att det på kvällen blev kallt. Jävligt kallt. Det innebar problem för eftersom springan under vår dörr var så stor att en kattunge utan problem skulle kunna krånglat sig under. Air conditionapparaten var endast inställd på att blåsa kalluft så den hade vi ingen nytta av. Lösningen blev att låna en värmefläkt samt köra med ugnsluckan öppen på fullt blås (det fanns spis på rummet). Enligt personalen skulle det bli varmt dagarna efter så det var ett övergående problem. Dagen efter på morgonen presenterade sig ägaren/VD:n. En man runt de 50 och även förlagan till hotelldirektör Basil Fawlty i serien “Pang i bygget”. En makalös människa som for runt i 180 överallt och ingenstans och pratade i sin iphone (bra koll, det får jag ju ge honom). På morgonen, runt kl åtta, kom han och knackade på vår dörr…och serverade rom från en gigantisk flaska i stora plastmuggar. Lisa stod halvklädd i badrummet och han stövlade rakt in (vilket inte var så mycket stövlande då rummet var som ett dockhus) och sträckte fram en plastmugg till henne också. “You don´t have to drink it now”. Lisa tog ur tandborsten och tackade för det. Bacardi rom mixat med tandkräm kanske inte hade varit en ultimat blandning?
Jag stod bara och gapade över denne mans kringfarande. Som en tornado flög han runt och domderade hantverkare och övrig personal samtidigt som han försökte värja sig mot hotellgästernas klagomål. Dessutom pratade han i sin Iphone och serverade rom från en gigantflaska och chokladbitar från en liten väska fastklämd under axeln.
Höjdpunkten på vistelsen på detta fantastiska hotell var sedan cocktailpartyt som skulle hållas. Detta började Mr. Fawlty göra reklam för redan första dagen. Det skulle hållas vid en av poolerna och det skulle även finnas en trollkarl där. Givetvis kändes det fullständigt vansinnigt att medverka men i och med att svärmor och svärfar totalt flyttades runt i fem (!) rum och tyckte att Mr. Fawlty faktiskt gjort sitt yttersta för dem, så valde vi att i alla fall gå dit en stund. Big mistake.
När vi kom dit satt det ett gäng halvfulla kanadensare, totalt var vi väl runt 15 personer. Mr. Fawlty hade troligtvis missat lite i planeringen så när cocktailpartyt skulle starta, då började han plocka fram alltihopa, snacks, drycker osv. Samtidigt som han i vanlig ordning gav order till hantverkare, övrig personal, pratade i iphonen och dessutom tjafsade med trollkarlen om någonting. De flesta kakorna och snacksen hamnade i gräset men det verkade inte bekomma honom nämnvärt.
Som grädde på most var även ett “band” inhyrt. Eller en bandspelare som kompade ett gäng övervintrade personer i mer eller mindre tacky utstyrslar som förmodligen tyckte att de var rätt bra. Det var de inte. Det var faktiskt ren och skär slakt. När de gav sig på “Bad Moon Rising” så tänkte jag för mig själv att John Fogerty skulle med största sannolikhet gråtit blod om han hört detta. Men “bandet” nöjde sig inte med det utan spände bågen ytterligare och sågade fullständigt itu Tom Jones “Delilah” och en Celin Dion-låt. Vi skruvade rätt rejält på oss nu och letade febrilt flyktväg. Vi lyckades efter en och en halv timme smyga iväg från eländet.
Näst sista dagen blev det ett besök på Sawgrass Mills och vi avslutade med att shoppa en del roliga grejor, Lisa och jag hittade bland annat var sitt par löparskor som var väldigt billiga. Vid utcheckningen från Hollywood Beach Hotel så tyckte Mr. Fawlty att jag på hotels.com´s webbsida skulle skriva en bra recension. Jag fick faktiskt inte fram något svar och har väl egentligen inte något ännu så här några veckor efter heller. Är man ute efter en säng och en toalett så antar jag att det funkar. Läget är utomordentligt och man måste faktiskt säga att vi hade makalöst roligt åt denne karaktär. Och, det får vi också ge honom, han försökte faktiskt med alla medel göra oss nöjda.
Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk semester, Florida kan varmt rekommenderas och just att resa runt var mycket intressant. Två råd är dock att 1) köp en bok om resmålet, vi fick många bra tips från vår “Floridabok”, och 2) hyr du bil är GPS ett måste, även om GPS-tanten ledde in oss mot trafiken en gång. Kanske var hon trött på att vi körde fel hela tiden och inte lyssnade på henne?
Aug 182010
Jag läste om konserten “Forever Young” som besökte Helsingborg i dagarna. Vädret var inte det bästa, man trodde nästan man såg bilder från ett Ku Klux Klan-möte då alla hade vita regnrockar på sig.
Men det roliga var att dessa grupper och artister som man nästan växte upp med fortfarande ens existerar. Alphaville, Human League, Ultravox, Lustans Lakejerk Jacob Hellman mfl. Helt otroligt. Kanske hade det, av recensionerna att döma, varit bättre om vissa låtit bli att medverka men låt gå, det är ju en kul grej, och de flesta skötte sig ju riktigt bra. Alphaville gjorde ju i mitt tycke ett av 80-talets bästa album där faktiskt hitlåten Forever Young var den sämsta. I recensionen jag läste av den utmärkta musikjournalisten på Helsingborgs Dagblad, Magnus Ransheim, var det ju Alphaville som var sämst.
Nåväl. I nostalgins tecken tänkte jag hänga ut mig själv och visa att jag faktiskt också varit ung en gång i tiden. Håll till godo med sex bilder från svunna tider. Du är sannerligen en initierad person om du sätter alla på bilderna förutom undertecknad. Kanske var du med på någon av bilderna och blir hysteriskt förbannad på mig för att jag lägger ut dylika bilder här. Bry dig inte om att vara det, jag har ett antal plastpåsar med bilder som bara väntar på att få bli scannade. I dagens IT-samhälle är vi alla mer eller mindre synliga i den virtuella världen och jag måste erkänna att jag tycker det är lite roliga bilder. Man hade liksom lite mer valmöjligheter med frisyren på den tiden.
Aug 142010
Första veckan avklarad på jobbet för oss båda. Man kan konstatera att även om det gått bra så hade det inte skadat med lite mer semester. Fram till april ungefär…
Idag bjuds det på ett lite kortare inlägg med bland annat en länk till något jag roat mig med i sommar vilket är ett arbete för International Table Tennis (ITTF). Det är tidningen Future Spin, en specialbilaga för Youth Olympic Games, som går att ladda ner här. Obs! Extern pdf-fil som väger 7.5 MB.
Dessutom har vi även nu sänt iväg fotografierna ovan (inte pingistidningen givetvis) för utskrift på canvas, återstår att se hur det blir och huruvida vi kan rekommendera företaget vi använt. Bilderna har genomgått lite bearbetning i Photoshop, horisonten har rättats upp, en av bilderna är spegelvända så det skall onekligen bli spännande att se hur resultatet blir.
Vad gäller listan så är den enligt följande:
1. I can´t get my head around it – Aimee Mann
2. Alison Road – Gin Blossoms
3. Georgia Hard – Robbie Fulks
4. Since you´ve been around – Rosie Thomas
5. My winding wheel – Ryan Adams
6. Tear Stained Eye – Son Volt
7. Billie and Bonnie – Steve Earle
8. Still be around – Uncle Tupelo
9. A man is in love – The Waterboys
10. Back in style – Willie Clay Band
Mycket countryrock och för många kanske det gnäggar lite för mycket (hästjazz enligt Fru Buzberg). Kanske hittar du något du gillar ändå?
Aug 052010
Det har varit sorgligt tyst på Buzbergs blogg den senaste tiden trots semester och vila. Jag har inget egentligt försvar mer än att jag fuskat lite under semestern med en utgåva av Future Spin för International Table Tennis Federation (ITTF). Dessutom har ju vädret varit trevligt så vi har prioriterat att vårda våra trötta själar med sol, bad, god mat och trevligt sällskap. Lisa har ju dessutom nätt och jämt samlat ihop sin trötta själ av allt bokarbete som under våren varit väldigt intensivt.
Istället för att bli långrandig låter jag denna gången bilderna tala lite mer. Vi har varit på Hotell Skansen i Båstad (nej inte under tennisveckan, vi är lite för coola för det) och hade en jättefin vistelse med god mat och trevliga omgivningar. Vinet jag bjöds på på restaurangen var faktiskt ett av de bästa jag någonsin provat. Servitören superproffsig och maten väldigt bra.
Vi har även firat midsommar med Lisas Helsingborgsgäng hemma hos blivande föräldrarna Tove och Johan. De bor i Barsebäcks hamn och sämre utsikt kan man faktiskt ha. Potatisskalarna kunde med lätthet pricka några av badarna i havet i skallen därifrån de satt på Tove och Johans balkong. Vi hade en väldigt trevlig kväll och kubbspelet lade till lite hetta i sommarkvällen för vissa (inte jag denna gången dock).
Vi har även tillbringat mycket tid på Lisas föräldrars torp vilket varit mycket trevligt. Där har vi stiftat bekantskap med ett nytillskott i familjen som heter Agnes. Hanna och Andreas dotter, Lukas lillasyster. Jag lyckades fånga Lisa och Agnes på en mycket fin bild (om jag nu själv får säga det).
Landskrona var också utsatt för Buzbergarnas framfart. Tillsammans med goda vännerna Nina och Andreas var vi vid det vackra Citadellet och såg Lars Winnerbäck och Melissa Horn uppträda. En helt underbar kväll med trevlig sällskap. På vägen till bilen för hemfärd fick Andreas och jag även ett recept på en grillsås som var helt magisk. Karln satt mitt på trottoaren och delade med sig av sin grillade kyckling som man kunde dippa i hans grillsås. Överraskande god och visst, kanske lite sådär halvsnuskigt, men lite drycker tidigare under kvällen gjorde att vi med glädje både provade karlns grillsås och kyckling samt tog ett varv i hans lägenhet.
För några dagar sedan var vi dock i Halmstad och tittade på Lisas favorit Melissa Horn. Med som sällskap hade vi våra goda vänner Cicci och Lasse som hade lämnat barnen Albin och Ludvig hemma. Vi hade en mycket trevlig kväll och klarade oss nästan helskinnade från regnet. Man kan konstatera att vänner träffar man alltid för sällan…
Hur som helst, bilderna du hittar är ett litet virrvarr av det som hänt under sommaren. De ligger inte i någon direkt ordning och som ett wildcard slängde jag in en bild från Teknikförlagets nya kontor som numera är beläget ovanför Centralstationen i Halmstad. Ett jättelyft för oss och det känns faktiskt helt ok att gå tillbaka till jobbet.
Feb 052010
Benpass i strumplästen (glömde skorna) och snöskottning igår kväll tog knäcken på mig. Sitter hemma med arbetsmyran som äter mat samtidigt som hon mailar och pratar i mobilen. Jag är sjuk. Har varit lite snorig ett tag men farbror Treo är väldigt hjälpsam…
Hursomhelst, jag håller på att fixa bilder som skall bli tavlor i vita huset (ja, äntligen älskling). Nu har vi flyttat väggen och målat hela sovrummet vitt och då måste vi ju ha lite tavlor. Jag har inte bestämt mig men det kan bli någon av ovanstående.
Då de är lite brusiga är det svårt att skärpa dem hårt och webbpubliceringen och jpg gör ju att det blir ännu mer artefakter så en oskarp mask är inte medicinen. Jag vill dessutom vända dem till svartvitt då jag är väldigt svag för det. Vad göra? Jo, öppna och fixa till bilden rent beskärningsmässigt. Om vi tar bs117.jpg så öppnade jag den och rättade upp den lite då jag fick känslan av att berget var lite snett. Jag plockade bort mannen och det lilla barnet. Dubbla alltid bakgrundslagret när du gör detta så kan du gå tillbaka om du tabbar dig. Sen ville jag då vända till sv/v. Att bara gå på bild/gråskala är inget alternativ om du vill ha lite kontrast i bilden. Nej, börja med att vända den till LAB-färg. Väl där välj kanalerna a och b (tryck commando+1 och commando+2, ctrl+1, ctrl+2 på en pc) och gaussa båda dessa kanaler, (Filter/Oskärpa/Gaussisk oskärpa). Ta ett värde som verkligen blurrar till dessa båda kanaler. Jag har bra kamera så jag valde 6 pixlar. Sen, gå till L-kanalen, commando+1 och skärp den med Filter/Skärpa/Oskarp mask. Värdet får du trixa dig fram till. Det påverkar inte skärpan att blurra dessa båda kanaler eftersom det i LAB-läge endast är kanalen L som styr skärpan. Det åstadkommer med detta är att plocka bort lite av det gryniga i bilden. Retuschering i LAB är för övrigt en hel vetenskap men ofattbart kraftfullt men också en helt annan historia.
Varför allt detta meck? Jo, du skärper den kanalen som inte har något brus i sig och du gör de kanalerna med mest brus i sig oskarpa. Inget som påverkar skärpan negativt.
Sen, är det bara att börja vända till sv/v. Det gör vi som sagt inte genom att bara välja gråskala utan att först vända bilden till RGB igen sen gå på Bild/Justera/Blanda kanaler. Kryssa i “monokrom” längst ner och sen är det bara att börja trixa dig fram. Någon har sagt att man inte skall överstiga 100 på de tre kanalerna tillsammans men det brukar jag strunta i. Skall bilden tryckas i en tryckpress, dvs användas i magasin eller liknande skall man nog vara lite mer försiktig antar jag. Slutligen blev det ett varv till Nivåer där jag drog den vita och den svarta triangeln lite mot varandra för lite mer silvereffekt. Sist men inte minst så vill jag skärpa ytterligare. För att undvika ytterligare grus i bilden kopierade jag lagret och sen gick jag på Filter/Annat/Högpass, jag satte värdet till 6. Sen satte jag blandningsläget till Mjukt ljus i lagerpaletten. Slutligen smällde jag ihop lagren och sparade för webben, 600 pixlar. Givetvis har jag en psd-fil ifall vi skall köra denna som tavla. Om någon tycker ovanstående var totalt obegripligt eller tråkigt så har jag två råd: 1) ingen tvingar dig att läsa, 2) maila mig så skall jag förklara. Slutresultatet är i alla fall bs118.jpg
Vilken bild är bäst tycker ni?
Jan 262010
Nej, vi har inte gått upp i rök. Vi har kommit hem från Thailand och vi har haft det fantastiskt bra. Och ja, det kommer även en liten reseberättelse med många bilder. Snart.
Oct 302009
Lisa är inte bara vacker på utsidan och insidan. Hon lagar också väldigt fin mat. Och god. Så fin att jag har roat mig med att fotografera hennes olika maträtter vid lite olika tillfällen som ett led i att bli en bättre fotograf (läs: bli kompis med inställningarna). Om någon skulle vilja ha recepten är det bara att maila henne på buzberg@telia.com
Det finns dock en viss risk att det inte finns något recept eftersom måttenheter och recept inte efterlevs. Lisa är ett levande bevis på att man skall lära sig reglerna och sen bryta mot dem. Inte så att hon bryter mot några regler men hon lagar mat helt och hållet efter eget huvud och måttenhet. Lite sånt, och så lite sånt…det blir nog bra.
En annan sak som är lite rolig är att jag har lärt mig att äta vissa maträtter som skolmaten fått mig att tro att jag tycker är grymt äcklig. Fläskpannkaka exempelvis. I skolan så var det nog pannkaka med fokus på fläsk…eller broskpannkaka kanske? Det var i alla fall inte så mycket kött i pannkakan utan det knastrade i stort sett varje gång man tuggade till. Mina tankar går onekligen till av att vara ute och trippa på ett minfält. Ett felaktigt steg kan sluta i katastrof. Man känner sig för, försiktigt, försiktigt, steg för steg. Samma med broskpannkakan i skolan, en bit in i munnen och så tugga försiktigt, försiktigt. Tuggade man för fort och för hårt så kunde det gå riktigt illa – det där kraset kom av brosket – och kväljningskänslorna sköljde över en.
Nu gör Lisa fläskpannkaka på bacon och jag har till och med lärt mig att äta lingon till. Inte illa, eller hur?
Mat-Tina säger “jeäätteguooot”, den arga kocken säger bara F**K och Mat-Niklas är bara allmänt obehaglig när han säger “såå otrrrrrolligt gåååått”. Lisa säger ingenting utan är bara vacker och lagar vacker och grymt god mat. Det kan man kalla klass.
Vi har haft en fantastisk vecka i Turkiet. Vädret var magiskt bra, havet helt underbart och maten god. Sällskapet i form av Monica och Leif (Lisas päron) var också av yttersta klass. Frukost och lunch varje dag. Leifs havregröt är gjord med sedvanlig noggrannhet och man får onekligen en liten deja-vu till en filmsekvens från filmen Maffiabröder där de i fängelset skivar vitlöksklyftor med osthyvel som ett tillbehör till köttfärsen. Noggrann är bara förnamnet…
Vi bodde på hotell Aramis som var ett lägenhetshotell ganska centralt och nära stranden Kleopatra. Hotellet var ett lagom fint ställe med ypperlig uppkoppling i lobbyn med egen laptop. Frukosten var väl det enda man inte kunde säga var bra så den avbeställde vi utan att ens prova den. Vitt bröd och kaffe kändes helt ok att avstå. Promenaden ned till stranden var kanske det som var mest påfrestande då alla ville prata och tyckte att vi skulle äta hos just dem, de hade alla den allra bästa maten i hela Alanya. Man lärde sig dock till slut att gå med blicken rakt fram och försöka se lite lagom sur ut.
På hotellet kunde vi stifta bekantskap med servitören Alex som nog hade den genom tiderna märkligaste frisyren vi någonsin sett. Det var en exakt kopia av dammsugarmunstycket man har när man dammar. Han hade även rollen som hotellets gycklare och gick runt och sade att han älskade alla. Trevlig, men lite väl påflugen emellanåt. Kommentaren till Leif var bland veckans bästa, “I am your son”. Leif tyckte nog inte att det var en så där jättbra idé att utöka barnaskaran med en son med dammsugarmunstyckefrisyr.
Jag passade även på att göra comeback i pingishagen under semestern. Motståndare var ingen mindre än Al Pacino. Ok, det var inte han på riktigt men dra mig baklänges så lik han var. Bakgrunden var den att jag satt i lobbyn och jobbade lite på laptopen när dammsugarfrisyren rusade fram till mig och tyckte vi skulle spela pingis om cocktails. Jag förklarade för honom att det inte skulle vara någon vidare bra idé för honom då jag faktiskt spelat en del pingis i mina dagar. Då fick han en ännu bättre idé. Han hade tydligen en rätt kaxig chef som var ping-pong-kingen på hotellet och det tyckte han skulle bli en bra motståndare till mig. Sagt och gjort, jag följde med in i bardelen av hotellet där pingisbordet stod uppställt. Al Pacino jobbade alltså i baren och sade lite ointresserat till mig, “look, I don´t play for fun, I only play for cocktails, ok?”. Ok, sade jag och tänkte att han är säkert ingen större match. “We play four cocktails”, sade Al, vilket jag också tyckte var ok. Jag visste inte att en cocktail kostade 20 lira, vilket är ungefär en hundring.
Utrustningen var inte den bästa, bollen var lika skev som en potatis, racketarna totalt solblekta och således helt omöjliga att skapa någon som helst skruv med. Nätet var som en hängmatta, bordet helt blankt samt att det blåste en del ute och bordet stod bara under ett soltak.
Det fixar sig nog ändå tänkte jag, det är ju inte direkt J-O man möter. Dock var Al inte så kass som man hade kunnat tro, han spelade lite klurigt och obehagligt. Sen hade han ju spelat under dessa förhållanden otagliga gånger och var den borne championen på hotellet. Detta resulterade i att han faktiskt vann första setet med 21-18. Lite smånervös var jag, det måste jag erkänna. Hur fan skulle det se ut om jag förlorade fyra drinkar mot en sån här hobbytomtelirare? Det bättrade sig i andra setet när jag började få kläm på grejorna och dessutom tagit av mig flipfloptofflorna, och jag utjämnade till 1-1 i set via 21-7. Nu var jag inne i matchen, jag började känna samma känslor som när jag spelade “på riktigt”, vinnarinstinkten och adrenalinet pumpade. I skilje så fick jag en bra start och gick snabbt fram till 11-4. Då tänkte jag glänsa lite och försökte visa att jag faktiskt en gång kunde spela pingis…ingen bra idé. Helt plötsligt stod det 14-13. Jag samlade mig och spelade lite taktiskt och kunde dra ifrån och vinna med 21-14. Pust…fyra cocktails rikare och svettig som en gnu. Jag kom ihåg känslan att vinna, det är väl det enda jag kan sakna från mitt pingisliv. Det kostade mig dock lite “silent treatment” från frugan då jag missade hela lunchen. Men…jag kunde ju inte dra mig ur Lisa, hoppas du förstår det. Man vill ju vara en man och inte en mus.
I övrigt hittade vi även ett gym med endast rosa maskiner. Tom´s Gym visade sig ligga ett par hundra meter från hotellet och vi passade så klart på att besöka detta. Kul och skönt att röra sig lite även om man har semester.
Vi var även uppe och besökte ett slott som låg högt upp med en vidunderlig utsikt över hela Alanya. Vi promenerade ner och fick en hel del fina foton. Fantastiskt att passera träd som det växer lime och granatäpplen i.
Sista kvällen var vi på restaurang Best som var ett mycket underhållande ställe med fantastisk personal. Ägaren började med att sätta sig vid vårt bord och spela någon form av mandolin och sen visa foton på sig själv som ung med kommentaren, “look, I look same as Saddam Hussein”…frågan är vad han tyckte om det faktumet…vi förstod inte riktigt det. Sonen på restaurangen underhöll hela kvällen genom att dansa. Helt omedveten om omvärlden dansade han till diverse mtv-låtar och det såg ut som han trivdes förträffligt med detta. Maten var supergod och efteråt fick vi underhållning i form av fantastiska korttrick av ägaren. Hur bar sig karln åt egentligen? Vi kan varmt rekommendera detta ställe för den som åker till Alanya, Best Restaurant. Som ett kinder-ägg, inte bara mat, utan även dans och underhållning.
På det hela taget har det varit en suverän semester, vi är supernöjda.
Oct 122009
Min hustru Lisa är oftast en glad tjej. Ibland är hon lite eftertänksam. Detta foto är taget vid ett sådant tillfälle. Jag tycker det är ett fint foto. Det är taget inomhus på Lisas föräldrars torp som ligger nära Ljungby i Småland. Photoshop har gjort sitt till givetvis men ändå, jag gillar stämningen.
Recent Comments