Jag håller på med officiell hemsida för 2010 års SM i bordtennis. Inom kort kommer jag att lägga ut en logo här för allmänt granskande och synpunkter. Fram tills dess går det bra att kika på www.pingissm.se. Det finns inte någon info ännu men den kommer att byggas på allt eftersom.
Oct 312009
Oct 302009
Lisa är inte bara vacker på utsidan och insidan. Hon lagar också väldigt fin mat. Och god. Så fin att jag har roat mig med att fotografera hennes olika maträtter vid lite olika tillfällen som ett led i att bli en bättre fotograf (läs: bli kompis med inställningarna). Om någon skulle vilja ha recepten är det bara att maila henne på buzberg@telia.com
Det finns dock en viss risk att det inte finns något recept eftersom måttenheter och recept inte efterlevs. Lisa är ett levande bevis på att man skall lära sig reglerna och sen bryta mot dem. Inte så att hon bryter mot några regler men hon lagar mat helt och hållet efter eget huvud och måttenhet. Lite sånt, och så lite sånt…det blir nog bra.
En annan sak som är lite rolig är att jag har lärt mig att äta vissa maträtter som skolmaten fått mig att tro att jag tycker är grymt äcklig. Fläskpannkaka exempelvis. I skolan så var det nog pannkaka med fokus på fläsk…eller broskpannkaka kanske? Det var i alla fall inte så mycket kött i pannkakan utan det knastrade i stort sett varje gång man tuggade till. Mina tankar går onekligen till av att vara ute och trippa på ett minfält. Ett felaktigt steg kan sluta i katastrof. Man känner sig för, försiktigt, försiktigt, steg för steg. Samma med broskpannkakan i skolan, en bit in i munnen och så tugga försiktigt, försiktigt. Tuggade man för fort och för hårt så kunde det gå riktigt illa – det där kraset kom av brosket – och kväljningskänslorna sköljde över en.
Nu gör Lisa fläskpannkaka på bacon och jag har till och med lärt mig att äta lingon till. Inte illa, eller hur?
Mat-Tina säger “jeäätteguooot”, den arga kocken säger bara F**K och Mat-Niklas är bara allmänt obehaglig när han säger “såå otrrrrrolligt gåååått”. Lisa säger ingenting utan är bara vacker och lagar vacker och grymt god mat. Det kan man kalla klass.
Oct 302009
Min mamma har fyllt 65 år så rubriken ljuger lite, det var mest för att vara snäll. Min mamma är jättesnäll, men det vet ju de flesta som känner henne. Här är i alla fall ett gäng bilder från hennes fest som hon hade för en vecka sedan. Det var mycket trevligt att få träffa släkt som man inte träffar så ofta.
Min mamma är lik sin mamma som också är lika med min mormor som tyvärr gick bort för några år sedan. Jag tycker mig vara en god människokännare och försöker intressera mig för mina medmänniskor. Jag “ser” ofta människor som en tavla. Ju snällare och godare jag upplever dem, desto vitare är tavlan. I min mammas fall är tavlan en sk “tabula rasa”, alltså helt vit. Nu är ju det latin och den lärde vet ju också att det egentligen betyder “tom tavla”. Nu är mamma ingalunda tom utan jag syftar på att hon är genomgod och genomsnäll. Det är ytterst få människor jag känner som är “helvita”. Egenskapen delar hon dock med sin mor, tillika min mormor, som också var änglalikt snäll och god. De är även mer lika än man kan tro. När jag nu vid 38 års ålder återigen bor hemma hos min mor och far en dag i veckan så kanske man kan säga att cirkeln är sluten. Den ytterligare egenskapen min mamma delar med sin mor, min mormor, är att de båda efter besök säger samma sak: “Tack för att du kom”. Då skall man veta att maten står på bordet när jag kommer till dem efter jobbet, frukosten serveras när jag vaknar dagen efter. Dessutom får jag bananer med mig till jobbet. Visst är det jag som skall säga: “tack för att jag får komma”.
Grattis på din födelsedag mamma!
Oct 212009
Titta på denna datorn. Den är verkligen vacker. Den är dessutom oerhört prisvärd. Jag skulle nästan vilja påstå att det är Apples bästa uppdatering på väldigt väldigt länge. Nu finns det ingen återvändo längre.
Vi har haft en fantastisk vecka i Turkiet. Vädret var magiskt bra, havet helt underbart och maten god. Sällskapet i form av Monica och Leif (Lisas päron) var också av yttersta klass. Frukost och lunch varje dag. Leifs havregröt är gjord med sedvanlig noggrannhet och man får onekligen en liten deja-vu till en filmsekvens från filmen Maffiabröder där de i fängelset skivar vitlöksklyftor med osthyvel som ett tillbehör till köttfärsen. Noggrann är bara förnamnet…
Vi bodde på hotell Aramis som var ett lägenhetshotell ganska centralt och nära stranden Kleopatra. Hotellet var ett lagom fint ställe med ypperlig uppkoppling i lobbyn med egen laptop. Frukosten var väl det enda man inte kunde säga var bra så den avbeställde vi utan att ens prova den. Vitt bröd och kaffe kändes helt ok att avstå. Promenaden ned till stranden var kanske det som var mest påfrestande då alla ville prata och tyckte att vi skulle äta hos just dem, de hade alla den allra bästa maten i hela Alanya. Man lärde sig dock till slut att gå med blicken rakt fram och försöka se lite lagom sur ut.
På hotellet kunde vi stifta bekantskap med servitören Alex som nog hade den genom tiderna märkligaste frisyren vi någonsin sett. Det var en exakt kopia av dammsugarmunstycket man har när man dammar. Han hade även rollen som hotellets gycklare och gick runt och sade att han älskade alla. Trevlig, men lite väl påflugen emellanåt. Kommentaren till Leif var bland veckans bästa, “I am your son”. Leif tyckte nog inte att det var en så där jättbra idé att utöka barnaskaran med en son med dammsugarmunstyckefrisyr.
Jag passade även på att göra comeback i pingishagen under semestern. Motståndare var ingen mindre än Al Pacino. Ok, det var inte han på riktigt men dra mig baklänges så lik han var. Bakgrunden var den att jag satt i lobbyn och jobbade lite på laptopen när dammsugarfrisyren rusade fram till mig och tyckte vi skulle spela pingis om cocktails. Jag förklarade för honom att det inte skulle vara någon vidare bra idé för honom då jag faktiskt spelat en del pingis i mina dagar. Då fick han en ännu bättre idé. Han hade tydligen en rätt kaxig chef som var ping-pong-kingen på hotellet och det tyckte han skulle bli en bra motståndare till mig. Sagt och gjort, jag följde med in i bardelen av hotellet där pingisbordet stod uppställt. Al Pacino jobbade alltså i baren och sade lite ointresserat till mig, “look, I don´t play for fun, I only play for cocktails, ok?”. Ok, sade jag och tänkte att han är säkert ingen större match. “We play four cocktails”, sade Al, vilket jag också tyckte var ok. Jag visste inte att en cocktail kostade 20 lira, vilket är ungefär en hundring.
Utrustningen var inte den bästa, bollen var lika skev som en potatis, racketarna totalt solblekta och således helt omöjliga att skapa någon som helst skruv med. Nätet var som en hängmatta, bordet helt blankt samt att det blåste en del ute och bordet stod bara under ett soltak.
Det fixar sig nog ändå tänkte jag, det är ju inte direkt J-O man möter. Dock var Al inte så kass som man hade kunnat tro, han spelade lite klurigt och obehagligt. Sen hade han ju spelat under dessa förhållanden otagliga gånger och var den borne championen på hotellet. Detta resulterade i att han faktiskt vann första setet med 21-18. Lite smånervös var jag, det måste jag erkänna. Hur fan skulle det se ut om jag förlorade fyra drinkar mot en sån här hobbytomtelirare? Det bättrade sig i andra setet när jag började få kläm på grejorna och dessutom tagit av mig flipfloptofflorna, och jag utjämnade till 1-1 i set via 21-7. Nu var jag inne i matchen, jag började känna samma känslor som när jag spelade “på riktigt”, vinnarinstinkten och adrenalinet pumpade. I skilje så fick jag en bra start och gick snabbt fram till 11-4. Då tänkte jag glänsa lite och försökte visa att jag faktiskt en gång kunde spela pingis…ingen bra idé. Helt plötsligt stod det 14-13. Jag samlade mig och spelade lite taktiskt och kunde dra ifrån och vinna med 21-14. Pust…fyra cocktails rikare och svettig som en gnu. Jag kom ihåg känslan att vinna, det är väl det enda jag kan sakna från mitt pingisliv. Det kostade mig dock lite “silent treatment” från frugan då jag missade hela lunchen. Men…jag kunde ju inte dra mig ur Lisa, hoppas du förstår det. Man vill ju vara en man och inte en mus.
I övrigt hittade vi även ett gym med endast rosa maskiner. Tom´s Gym visade sig ligga ett par hundra meter från hotellet och vi passade så klart på att besöka detta. Kul och skönt att röra sig lite även om man har semester.
Vi var även uppe och besökte ett slott som låg högt upp med en vidunderlig utsikt över hela Alanya. Vi promenerade ner och fick en hel del fina foton. Fantastiskt att passera träd som det växer lime och granatäpplen i.
Sista kvällen var vi på restaurang Best som var ett mycket underhållande ställe med fantastisk personal. Ägaren började med att sätta sig vid vårt bord och spela någon form av mandolin och sen visa foton på sig själv som ung med kommentaren, “look, I look same as Saddam Hussein”…frågan är vad han tyckte om det faktumet…vi förstod inte riktigt det. Sonen på restaurangen underhöll hela kvällen genom att dansa. Helt omedveten om omvärlden dansade han till diverse mtv-låtar och det såg ut som han trivdes förträffligt med detta. Maten var supergod och efteråt fick vi underhållning i form av fantastiska korttrick av ägaren. Hur bar sig karln åt egentligen? Vi kan varmt rekommendera detta ställe för den som åker till Alanya, Best Restaurant. Som ett kinder-ägg, inte bara mat, utan även dans och underhållning.
På det hela taget har det varit en suverän semester, vi är supernöjda.
Oct 142009
Har du inte upptäckt Theresa Andersson så är det dags att du gör det. Kolla videon. Hon låter så. Helt själv. Hon har faktiskt spelat på Halmstad Teater och fick stående ovationer. Det var i våras och jag grämer mig att jag missade detta. Jag hade inte upptäckt henne då. Hon är bördig från Gotland men bor i New Orleans.
Oct 142009
Har du någon gång önskat att du var någon annan? Det har jag. Missförstå mig inte, jag har ett oförskämt bra liv och tillhör den högst priviligierade gruppen här i världen som har familj, jobb, mat för dagen och tak över huvudet.
Men hade jag fått välja hade jag under fem minuter och tjugosex sekunder velat vara Angus Young i AC/DC när han går ut på Donnington och börjar inledningen till “Thunderstruck”. För dig som inte vet vem han är är den tre äpplen höga killen i videon som skuttar omkring i skoluniform. Töntigt? Jovisst, men gitarr – det kan han banne mig spela, tänk att få gå ut inför alla dessa människor som bara vrålar så fort du visar dig och nuddar gitarrsträngarna. Kolla videon här. Obs, man lyssnar högt på AC/DC. Vem vill du vara? För den som gillar AC/DC finns massa härliga videoklipp, även med avlidna sångaren Bon Scott som efter sin död 1980 ersattes av Brian Johnson. Kolla bara Let there be rock!
Oct 122009
Min hustru Lisa är oftast en glad tjej. Ibland är hon lite eftertänksam. Detta foto är taget vid ett sådant tillfälle. Jag tycker det är ett fint foto. Det är taget inomhus på Lisas föräldrars torp som ligger nära Ljungby i Småland. Photoshop har gjort sitt till givetvis men ändå, jag gillar stämningen.
Oct 122009
Nu är vi hemma från Turkiet, landet med de fantastiska torkade aprikoserna. Frågan är om det inte börjar växa aprikoser ur öronen på mig. Varför äta godis när det finns såna?
Vi har haft en fantastisk vecka med suveränt väder, god mat och mycket trevligt sällskap i form av Lisas föräldrar. En rapport kommer med tillhörande bilder inom kort.
Recent Comments