Vi har alla bra och dåliga sidor. Frågan är om vi är klara över vilka de är? Stämmer vår egen uppfattning överens med omgivningens, och om den inte gör det, bryr vi oss om det?
Som en typisk svensk börjar jag med mina dåliga:
Jag har svårt att säga nej
I min iver att vara alla till lags säger jag ofta “det fixar jag, inga problem”. Samtidigt som jag hör mig själv säga det tänker jag inombords att “hur fasiken skall jag hinna det?”. Nu brukar jag ändå på något konstigt sätt lösa det mesta av de där jobbiga grejorna jag tar på mig ibland. Jag blickar dock oftast tillbaka på själva grejen och tänker att det var just jobbigt. Och fick jag egentligen såpass mycket cred så att det var värt det…? Samtidigt tycker jag om att hjälpa till. Det är viktigt att ställa upp tycker jag. Jag vill vara en som gör det.
Jag har ett dåligt humör
Mitt humör är inte bra. Det är bara att konstatera. Jag har lyckats med att få rött kort i en pingismatch på grund av några väldigt väl valda ord till ett par domare. Nu var det i och för sig värt det hela, de behövde få höra att de agerat uruselt. Jag hade dock tjänat på att välja lite annan vokabulär.
Någon klok människa (förmodligen min hustru) sade att man väljer själv hur mycket man vill störa sig på olika saker och hur mycket energi man vill ödsla på just att vara arg. Det hjälper ju oftast inte. Däremot skall man säga ifrån om man blivit illa behandlad. Det är en helt annan sak.
Det skall jag göra sen
Jag är en “sen-människa”. Det innebär att jag har väldigt mycket som jag skall göra sen “när det lugnat ner sig lite”, “vi kan väl kolla på det när det lugnat sig lite”. Grejen är bara den att det lugnar ju aldrig ner sig. Det har sett ganska likt ut de senaste åren. Det är mycket på jobbet, jag tränar mycket. Så det blir liksom aldrig sen…
Vad är det då jag skall göra sen? Här följer ett axplock (det finns massvis)
Det var de dåliga sidorna. Jag har säkert andra egenskaper som någon annan stör sig på, och kanske undrar just den personen, varför tog han inte med dem?
Det är för att dessa sidor är jobbiga för mig. De goda får jag nog fundera på lite mer tror jag…
“Speak when your angry – and you´ll make the best speech you´ll ever regret.”
För övrigt är Josh Rouse en fruktansvärt bra artist. Börja med albumet Nashville.